Djurgården

Geografiskt område

Djurgården, Södra Djurgården är ön. Norra ligger ovanför Ladugårdsgärde och Hjorthagen, uppåt universitetet.

Ladugårdsgärde, Hjorthagen och Norra Djurgården har en egen sida.


Lite bakgrund

Södra Djurgården hette förr Valmundsön, det blev kronogods redan 1452 då Karl Knutsson bytte till sig ön från Klara kloster. Klostret ägde då fortfarande större delen av norra Djurgården. På 1540-talet blev hela Djurgården kronogods, efter Gustav Vasas reduktion och kungen lät rusta upp ladugårdar och modernisera jordbruket. I första hand användes gårdarna för avel och som betesmark för kungens hästar och boskap. Efter Gustav Vasas död förfaller det och till slut lades verksamheten ner. Johan III anlade en kunglig jaktmark 1576, och skrev till sina fogdar runt om i landet och gav order om att de skulle skaffa älgkalvar som skulle tämjas i Kungliga Djurgården. Johan III lät släppa ut lejon och kameler, inspirerad av antikens kejsare, fast kungens utländska gäster var mer imponerade av de nordiska djuren som älg och ren. Djurparken som omfattade både norra och södra Djurgården, dvs ända upp till Frescati, inhägnades under Karl XIs tid på 1680-talet, och då fanns här även vita hjortar, dov- och kronhjortar, renar med flera. Stängslet var 4-5 meter högt och höll vargar och andra ovälkomna besökare borta. Det fanns tio portar i det flera mil långa stängslet. 1889 när staden övertog Hjorthagen avvecklades det sista av djurparken, en del hjortar sköts andra flyttades till Gripsholms kungsgård.

Under andra halvan av 1700-talet förvandlades Djurgården från välskött jaktpark till vildvuxen folkpark. Gustav III skapade nöjes- och rekreationsområden för ‘huvudstadens bredare folklager’ på södra Djurgården. Kungen själv sökte sig till trakterna kring Brunnsviken och det fina sällskapslivet flyttade till Haga. När Gustav IIIs dog 1792 tystnade glammet och det sista kungliga lejonet avlivades och finns nu uppstoppat på Naturhistoriska riksmuseet.  Jaktparken avvecklades helt och staketet försvann i början av 1800-talet. Carl XIV Johan utvecklade södra Djurgården till park och lät plantera ädla träd, torrlägga sankmarker och anlägga nya vägar. Området utvecklades nog inte som kungen tänkt sig, för det blev en utbredd prostitution. För att få bukt med den lät man hugga ner en hel del av träden, så man inte ostört kunde gömma sig i buskarna. De damer som höll till på nuvarande Skansenberget var av lägre rang och kallades bergslärkor, där Gröna Lund ligger idag och där det fanns krogar mm höll sig de som var av lite högre rang. Idag ingår Djurgården i Ekoparken, världens enda nationalstadspark.

1897 års konst- och industriutställning ägde rum på södra Djurgården. En mängd byggnader restes och endast ett fåtal fick stå kvar efter utställningen. Det var en världsutställning med utställare främst från Skandinavien och ett kombinerat Finland-Ryssland. Samma år hade Oscar II varit kung i 25 år vilket var en av anledningarna till utställningen. Många nyheter presenterades på utställningen, t ex den rörliga bilden och varmkorven introducerades i Sverige.



Att uppleva

Biologiska museet, Blockhusudden, Café Borgen, Diplomatstaden, Djurgårdsbron, Djurgårdsbrunn, Djurgårdsbrunnskanalen, Djurgårdsstaden, Dyktankshuset, Gröna Lund, Gröndal, Hasselbacken, Isbladskärret, Lejonslätten, Liljevalchs konsthall, Nordiska museet, Promenad längs Djurgårdskanalen, Rosendals slott, Rosendals trädgårdar, Singelbacken, Skansen, Skånska gruvan, Stora sjötullen, Telemuseum, Thielska villan, Waldemarsudde, Wasamuseet, Villa Lusthusporten

Djurgårdsbron
Den nuvarande bron byggdes 1897 och var klar lagom till den stora industriutställningen. Bron är ju mycket nationalromantisk och figurerna är Tor, Heimdall, Frigga, Freja - fyra gestalter ur "Fädernas Gudasaga"


Djurgårdsstaden
ligger öster om Gröna Lund och kom till efter det att drottning Kristina på 1640-talet donerat ett område mellan Djurgårdsslätten och Saltsjön till flottan. När flottans huvudstation under 1680-talet flyttade till Karlskrona utarrenderade flottan området till några personer som startade en blygsam varvsrörelse. Den driftiga affärsmannen Efraim Lothsack köpte varvet 1735 och fick snabbt fart på båtbyggandet. Efter honom gavs varvet namnet Lothsackska varvet men det kallades också Djurgårdsvarvet. Efraim Lothsack lät också grunda en liten stad där de som arbetade på varvet skulle bo – Djurgårdsstaden. Den bestod av åtta kvarter med låga trähus. Huvudgatorna döptes till Långa gatan och Breda gatan. Marken togs över av Stockholms stad 1738 och Djurgårdsstaden blev en egen stadsdel. Det förhållandet varade fram till 1926. Varvsarbetarna och sjömännen fick under 1800-talet nya grannar, nämligen cirkusartister som uppträde på nöjesfälten på Djurgården.  Idag består Djurgårdsstaden framför allt av hus från senare delen av 1700-talet och början av 1800-talet. De senaste bebyggelsen tillkom på 1920- och 30-talen.

Lejonslätten
Ett stort antal kungliga lejon har funnits på Djurgården – varje kung med självaktning skaffade lejon – ett särskilt lejonhus inrättades ungefär där Djurgårdsbron ligger idag.

Promenad längs Djurgårdskanalen
Börja vid Djurgårdbrons vänstra sida, gå igenom blå porten, som är en rest från Stockholmsutställningen, se Jenny Lind och Christian Erikssons "idyll",  passera en mängd annorlunda villor längs strandkanten. Så småningom kommer man fram till Djurgårdsbrunn. Gräsytorna runt om är Stockholmarnas brännbollsparadis fyllda med skolklasser som festar vid skolavslutningen och företag på fest. Om man går tillbaka längs Norra Djurgårdsstranden finns det flera matställen, Djurgårdsbrunns värdshus, Källhagens värdshus och restaurangen i Etnografiska museet. Närmare staden kommer man in i Diplomatstaden, där ambassaderna ligger tätt. Är engelska kyrkan öppen är den värd ett besök.

Djurgårdsbrunnskanalen
För länge sedan fanns här en vik som t o m var seglingsbar. Landhöjningen har dock grundat upp denna mer och mer tills den nästan torkat ut. Karl XIV Johan ville öppna leden igen och lät därför gräva Djurgårdsbrunnskanalen. Detta skedde runt år 1830.


Skånska gruvan
ligger på Rosendalsvägen bakom restaurangerna Godthem och Ulla Winbladh och uppfördes för den stora konst- och industriutställningen 1897. Byggnaden var formmässigt experimentell med en finurligt konstruerad trappa, ett vasatidsinspirerat torn och en minaretliknande skorsten. Skånska gruvan fungerade som utställningsbyggnad för skånsk industri, bl a socker- och tegelbruk samt stenkolsindustrier. Populärast att besöka i byggnaden var den konstgjorda stenkålsgruvan i källarvåningen – när utställningen var över hade 65000 personer varit där. Skånska gruvan byggdes med tegel och betong och var en av få utställningsbyggnader som fick stå kvar efter utställningen. Byggnaden skänktes till Skansen och fortsatte att vara utställningslokal till mitten av 1920-talet, då den stängdes och blev förråd. 1977 drabbades byggnaden av en förödande brand, när elden var släckt stod endast tegelmurarna kvar. Man skapade nu en kulissfasad utan fönster och använde huset som lagerutrymme. Idag hör byggnaden fortfarande till Skansen och är ett byggnadsvårdscentrum, här kan man få information om hur man vårdar hus! I bottenvåningen finns ett café och restaurang i en mysig miljö - värd att uppleva!.

Villa Lusthusporten
Det första huset på vänster sida när man kommer över Djurgårdsbron är idag Stockholms universitets etnologiska institutions, här undervisas i folklivsforskning. Huset byggdes på 1870-talet av grosshandlare Alfred Brinck som en italiensk lantvilla i två plan. Invändigt bidde det engelsk planlösning. 1895 köptes villan av Kommittén för den Allmänna Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897 och under utställningen var huset pressens paviljong och polisstation. Efter utställningen köptes huset av Konsul Wicander, arvtagare till Wicanderska korkfabrikerna. Han lät bygga om både in- och utvärtes, men mycket av det äldre finns kvar. Makarna Wicander testamenterade huset till Nordiska museet som övertog byggnaden 1940 och då flyttade folklivsforskningen in – detta var ju innan Stockholm hade universitet. Nu är universitetslokaler för etnologiska institutionen, det är en upplevelse att ha en föreläsning i gula salongen och att skriva tenta i gamla biljardsalen med dess takmålningar.

Biologiska museet
 är mer ett kulturellt än biologiskt museum. Huset ser ut som en norsk stavkyrka och inuti finns Bruno Liljefors fondmålningar. Museet skapades av Hazelius på 3 månader, ca 1897.

Nordiska museet 
1873 öppnade Arthur Hazelius Skandinavisk-Etnografiska samlingen i en paviljong på Drottninggatan 71, vid Norra Latin. Han hade året innan rest i Dalarna och det slog honom att det traditionella livet på landet skulle förändras genom industrialismen. Han började ett omfattande insamlingsarbete för att rädda en del av allmogekulturens minnen åt eftervärlden. Samlingarna omorganiserades efter en tid  och bytte 1880 namn till stiftelsen Nordiska museet. I det första museet visades samlingarna i pedagogiskt uppbyggda tablåer enligt den helhetstanke som senare utvecklades med Skansens hus och gårdar. Samlingarna blev snart för stora för den lokalen och kung Oscar II upplät mark på Lejonslätten till en ny byggnad. 1907 flyttade man in i det nya museet, byggd som ett renässansslott med tinnar och torn, spiror och gavlar, på Djurgården. Museibyggnaden skulle i Hazelius vision ge upphov till en ”stark och mäktig stämning” och verk fosterländskt väckande. Stora salen är 126 m lång och har en takhöjd på 24 m, ett av Sveriges största profana rum, tanken var att det skulle användas som ett forum för folkliga fester och traditioner. I stora salens golv finns inläggningar av sten vilka bildar alkemiska tecken för de viktigaste metallerna och bergarterna. En jättelik staty av Gustav Vasa, gjord av Carl Milles pryder den stora salen - i Kung Gustavs panna finns en bit av en ek som han själv ska ha planterat vid Rydboholm (Gustav Vasas barndomshem/födelseplats). Bland föremålen finns en trätunna från vikingatid, som lär vara det äldsta föremålet. Det finns mycket som minner om människors liv och leverne i samlingarna. Att Sverige och Norge var i union då museet skapades märker man av både namnet och innehållet. Hazelius själv dog 1901 och fick därmed inte se sitt museum färdigt.

Wasamuseet
 är Stockholms största turistattraktion. Skeppet som sjönk 1628 på Strömmen och åter kom över vattenlinjen 333 år senare, är renoverad och delvis rekonstruerad. Till och med masterna är numera på plats. Huset i sig är en arkitektonisk skönhet och inuti finns förutom skeppet många intressanta utställningar om 1600-talet i Stockholm, Sverige och världen. Det är många människoöden som skildras i utställningarna.

Dyktankshuset
Längs stranden mellan Vasamuseet och Aquaria, vid Galärparken finns ett nästan oansenligt smalt trähus som har en mycket intressant historia och innehåll. Huset byggdes 1934 för att inrymma en träningsbassäng där ubåtsmän skulle tränas under lugna förhållanden att ta sig ur en sjunken ubåt. Bassängen är 6 meter djup/hög.  Här finns också tryckkammare för behandling av dykarsjuka och för experiment. Huset var marinens dykerilaboratorium fram till flytten till Hårsfjärden 1979. Här gjordes världsunika prov, t ex Arne Zetterströms första tester med vätgas som andningsgas och studier av djupnarkosens effekter. Huset, som i princip är ett dykerimuseum, dyktanken och tryckkammaren kan beskådas när föreningen som har hand om huset har öppet. Föreningen är knuten till Sjöhistoriska museet och mer information hittas på deras hemsida.


Liljevalchs konsthall
 fick sitt namn efter industrimannan Carl Fredrik Liljevalch som grundade Grängesbergsbolagen. Den barnlöse Liljevalch avled 1909 och efterlämnade en stor förmögenhet, bl a en donation på en halv miljon kronor. Vänner till Liljevalch berättade att han nämnt att en konsthall borde uppföras. Prins Eugen övertalade staden att skänka en tomt på Djurgården till projektet, den färdiga byggnaden skänkas sedan till staden. Byggnaden är gjord så att man kunde vandra genom alla 13 utställningslokaler utan att passera samma sal två gånger, något som sågs som genialt. Liljevalchs konsthall stod klar 1916 och med sin lätta arkitektur kom den att bli en av föregångarna till nyklassicismen på 1920-talet. De första konstnärerna som ställde ut var Anders Zorn, Bruno Liljefors och Carl Larsson.

Gröna Lund
1924 öppnade Johan Lindgren ett Nöjesfält mitt emot Gröna Lunds huvudentré, på dagens parkeringsplats. Tanken var att ta upp konkurrensen med grannen Gröna Lund. Gröna Lund ägdes då av Gustaf Nilsson och var ett betydligt mindre etablissemang än idag. Det nya nöjesfältet var en farlig rival. Konkurrensen och tonen var hård mellan de två tivolidirektörerna. Deras barn blev dock äkta par 1942, så stridigheterna löste sig. Om jag förstått det rätt är det deras ättlingar som fortfarande äger och driver Gröna Lund. 1957 lades Nöjesfältet ner, då Djurgårdsförvaltningen området och gjorde parkering där istället.

Gröna Lund, var en grön lund från början. Man kan fortfarande se de ursprungliga området på ena sidan innan övergången av gatan. Det fanns krog och danspaviljong och lite annat nöjen. Lite lättklädda damer fanns också till salu. De som höll sig här nere var av "bättre klass" än de som höll sig upp mot Skansen, där damerna kallades bergsskrikor. På 1700-talet var ansåg man att det var alldeles för mycket av det lätta gardet som rörde sig runt Djurgårdsstaden, så man lät hugga när mycket av växtligheten, man tog bort buskar så det inte gick att gömma sig så lätt.

Hasselbacken
Skomakare Lundin lät bygga Ludvigsro 1748, här drev han sedan en krog som kallades Dunderhyttan. 1853 köptes stället av Wilhelm Davidsson som redan hade schweizeri på Drottninggatan och Storkyrkobrinken. Davidsson döpte om det till Hasselbacken och han kom sedan att kallas Hasselbackskungen. Hasselbacken var en mycket förnäm krog i slutet av 1800-talet! Hasselbackspotatis har du väl hört talas om - namngiven efter restaurangen.

 Skansen 
är mer än ett zoo. Det är kulturen som är det stora med Skansen (björnarna får ursäkta). Många fina hus och miljöer finns att besöka. Gå in genom Herzeliusporten, där man förr kunde få rida elefant. I backen upp finns det Svenska Riksvapnet, gjort av Sergel, som ursprungligen satt på Gustav IIIs operahus vid Gustav Adolf Torg. Petissan på andra sidan stadskvarteret har gott fikabröd och en trevlig trädgård att sitta i. Petissan är en av flygelbyggnaderna till ”Spökslottet” på Drottninggatan, den andra finns kvar på ursprunglig plats. Besök Bredablick - för fika eller för utsiktens skull. Titta gärna ner i brunnen precis utanför (Alfredsonsk humor?) Pressbyråns kiosk är byggd enligt den typ som fanns sekelskiftet. SJ lovade att bekosta transporten av Seglora kyrka upp till Stockholm – de visste inte att kyrkomuren skulle med också.

Arthur Hazelius öppnade världens första friluftsmuseum 1891. Det var ett nytänkande av stora mått - aldrig hade man tänkt tanken på att samla kulturen och levandegöra kulturen på detta sätt. Till Skansen flyttades gamla byggnader från hela Norden, som sedan inreddes och befolkades med människor enligt gammal tradition. Han ville bevara det gamla bondesamhället som hastigt försvann med industrialismen.

Singelbacken
namnet syftar på singling med slantar, d v s ett sätt att spela om pengar. Detta lockade folk till Djurgårdsbergen i mitten av 1800-talet. 1838 skrev Elis Chiewitz:'... spelet är gammalt och idkas nu här i sällskap med singling af slantar, helt uppenbart på ljusan dag, af dessa spel-orrar ...'

Rosendals trädgårdar
 En fröjd för näsa, öga och mage. Helgerna före jul är det julmarknad och på hösten är det äppelmarknad där du kan få veta ditt eget äpple sort om du inte redan vet det.

Rosendals slott
 Ett kungligt sommarställe som byggdes av Fredrik Blom åt Carl XVI Johan 1825, efter att den gamla byggnaden brunnit. Byggnaden är i strikt empire-stil, slottet levererades monteringsfärdigt och var färdigt på några dygn eftersom det levererades i hela väggar som skruvades ihop på plats. Det är mycket svenskt material, kolonner i kolmårdsmarmor, ljus björkpanel i interiören. Matsalen ser ut som tält i fält, vilket ju passade Napoleons krigarkompis. Kungen använde det som uppehållsplats efter militära övningar på Ladugårdsgärde, som ju låg så nära. I trädgården finns en otrolig vas i älvdalsporfyr, från det av kungen ägda företaget - han använde en del av sin förmögenhet från sin krigiska tid till att köpa och stötta nationella företag. Det finns en hel del svensk och norsk konst på slottet, Norge och Sverige var ju i union under hans kungadöme. Även Oscar I och Oscar II vistades en hel del på Rosendal. Det är ett sommarslott och det är absolut inte gjort för vinterboende, vilket märks på detaljer som säkert guiden berättar, om du tar dig tid att gå på visning i slottet. Oscar II mottog budskapet om unionens upplösning här på slottet och efter hans frånfälle använder inte kungliga familjen slottet som bostad. Sedan 1913 är slottet ett museum över Carl XIV Johan.

Väster om slottet finns en iskällare som liknar ett etruskiskt tempel. Värt ett besök.

Gröndal
var ursprungligen ett hovjägarboställe. Det var också Gustav Frödings sista hem, där han bodde till sin död 1911. En staty med Fröding finns strax intill.

Waldemarsudde
Prins Eugens byggnad uppfördes 1903-1905. Målarprinsen Eugen var Kung Oscar IIs yngste son. Här finns konstutställningar och underbara blomsteruppsättningar, möjlighet att fika i Prinsens kök, vandra i den vackra trädgården vid Stockholms inlopp, kanske även besöka det Gamla Huset som fanns här innan Prinsen lät Ferdinand Boberg uppföra Prinsens hus. Waldemarsudde har varit öppet för allmänheten sedan 1948, året efter prinsens död.  Här kan du köpa den berömda Waldemarsudde-blomkrukan. Området har varit kungligt sedan 1400-talet då kung Karl Knutsson bytte till sig området från Sankta Klara kloster.
På 1780-talet byggdes linoljekvarnen, som ligger strax öster om Prinsens hus. Det är ett av Stockholms få industriminnesmärken och kan besökas sommartid. Det var CM Fris, en förmögen affärsman, som byggde kvarnen och det som idag kallas Gamla huset.

Thielska villan
Bankiren Ernest Thiel lät bygga detta hus och fyllde det med konst, gjord främst av samtida konstnärer, som han oftast kände personligen. Palatset är ritat av Ferdinand Boberg 1904 och är byggt i flera etager som gör det spännande att gå omkring i huset. Caféet är inrymt i bankirens badrum. 1925 sålde Thiel byggnaden till staten och det är nu ett museum.

Blockhusudden
Tullhuset byggdes redan 1727 och här låg Stora sjötullen som tog upp stagstull av sjöfarande fån Saltsjösidan. Fyren strax utanför är en av världens första automatiska fyrar, AGA-fyren har funnits här sedan 1905.


Isbladskärret
är en relativ ny sjö. På 1800-talet sänktes vattennivån så att det blöta som fanns här tidigare torrlades. Sedan några år tillbaka har man nu åter låtit vattnet bilda sjö här. Det har blivit en stor fågelsjö. Bland annat häckar massor av häger här. Det är en stor fågelsjö i Stockholm.

Namnet kommer från ett jägarboställe på 1600-talet som låg nära kärret. Bostället hette Isbla. Då, på 1600-talet var Isbladsviken ett fiskevatten som låg mellan norra och södra Djurgården. Det isolerades på sin nuvarande plats på 1830-talet då kanalen grävdes.

Djurgårdsbrunn
Djurgårdsbrunn var en hälsobrunn med storhetstid under första halvan av 1800-talet. Brunnen hittades dock redan på 1600-talet, men låg då alldeles för långt från staden för att vara intressant (Karl XII jagade varg här vid den tiden, så det var ren vildmark). 1741 fick doktor Lithén tillstånd att uppföra badhus, hus för brunnsgäster, fattighus och värdshus samt hus för sig själv och personalen. Det blev mer och mer populärt att ta sig hit, oftast per båt, och dricka brunn. Under efterträdare J G Hallman blommade Djurgårdsbrunn upp än mer, och man pratade om "Beau-Monde" som rörde sig där.