Ladugårdsgärde, Hjorthagen,
Norra Djurgården

Geografiskt område

Området norr om Valhallavägen och Södra Djurgården österut till vattnet.


Lite bakgrund

Sedan bronsåldern har det bott människor på Norra Djurgården, då var området mer skärgård än fast mark, men de som bodde på de områdena ovan vatten, Stora Lappkärrsberget och Oxberget har lämnat gravrösen där. Under medeltiden var Norra Djurgården en sammanhängande ö som hette Färman. Här fanns flera byar med namn som Unnaröra och Uggleskjule. Några tjugotal hushåll levde av jordbruk och fiske. 1288 skänkte Magnus Ladulås marken till Klara kloster som bedrev lantbruk. Ända till 1540-talet var Norra Djurgården ägd av Klara kloster och andra kloster, men då blev hela Djurgården kronogods, efter Gustav Vasas reduktion. Kungen lät rusta upp ladugårdar och modernisera jordbruket, i första hand användes gårdarna för avel och som betesmark för kungens hästar och boskap. Efter Gustav Vasas död förfaller det och till slut lades verksamheten ner. Johan III anlade en kunglig jaktmark 1576, och skrev till sina fogdar runt om i landet och gav order om att de skulle skaffa älgkalvar som skulle tämjas på Kungliga Djurgården. Johan III lät släppa ut lejon och kameler, inspirerad av antikens kejsare, fast kungens utländska gäster var mer imponerade av de nordiska djuren som älg och ren. Djurparken som omfattade både norra och södra Djurgården inhägnades under Karl XIs tid på 1680-talet och då fanns här även vita hjortar, dov- och kronhjortar, renar. Stängslet var 2 mil långt  och sträckte sig från nuvarande universitetet, Frescati, längs Valhallavägen och bort till Djurgårdsbron. Staketet var 4-5 meter högt och höll vargar och andra ovälkomna besökare borta, det fanns tio portar. Under Gustav IIIs tid slutade Djurgården vara jaktpark, stängslet förföll och revs i början av 1820-talet. De sista hjortarna flyttades till Hjorthagen. 1889 när staden övertog Hjorthagen avvecklades det sista av djurparken, en del hjortar sköts andra flyttades till Gripsholms kungsgård.



Att uppleva

Abessinien, Albano, Bergianska trädgården, Café Borgen, Fiskartorpet, Frescati, Frihamnen, Gasverket, Gärdet, Hjorthagen, Kaknästornet, Kräftriket, Naturens hus, Naturhistoriska riksmuseet, Lappkärrsberget, Lill-Jansskogen, Loudden, Ropsten, Roslagsbanan, Skeppsbroäng, Stadion, Stickelbärsvägen, Stockholms universitet, Telemuseum, Tessinparken, Uggleviken, Villa Frescati, Witlockska tornet, Värtahamnen, Ålkistan, Östra station


Tessinparken
När husen runt Tessinparken byggdes mellan 1932-1937 var det med inspiration från Stockholmsutställningen några år tidigare. Man eftersträvade enkelhet, ljus och luft. Dock var dessa hus byggda i öst-västlig riktning vilket gjorde att många lägenheter inte fick något solljus. Fasaderna var släta, ljusa putsfasader, flacka plåttak och smäckra balkonger i plåt och stål. Det gillades inte av alla och Svenska Dagbladet kallade området för hyreskasernernas Versaille. Går man från Fältöversten och genom parken blir det mer och mer funktionalistiskt ju längre mot nordost man kommer. Detta gäller både husen och parken. I början av parken finns fontän och symetriskt placerade växter, medan i norr finns den på 1930-talet mycket moderna skulpturen Ägget.

Roslagsbanan
finns bara delvis kvar. Från 1885 gavs möjlighet för Stockholmarnas möjlighet att ta sig till Roslagen med tåg. Detta blev en konkurrent till hästskjutsar, ångbåtar för varor som skulle säljas i Stockholm. Dock fick man jobba hårt för att den skulle bli av, sockenstämmor och kommuner bromsade, de var tveksamma till nymodigheterna och ville inte gärna släppa till mark. Även ekonomiskt var det svårt och till slut fick t o m styrelseledamöterna gå i personlig borgen för att få det avgörande lånet. När man byggde var slutstationen i Stockholm, Östra Station en plats i utkanten, Valhallavägen hette då Norra gränsesplanaden och var omgärdad av kål- och tobaksland. Rimbo var också en enkel anhalt - som dock växte med uppgiften. Många samhällen växte upp runt järnvägen från Stocksund till Hallstavik och Gimo. Stationerna ersatte kyrkorna och gästgivargårdarna som allmänna mötesplatser. Hantverkare och andra näringsidkare sökte sig också till de nya centrala platserna.

I första tidtabellen gick det två tåg i vardera riktningen per dag, med snabbaste restid 2 tim och 57 min. Maxhastighet var 25 km/h och rälsvikten var 14 kg per meter. 2/3 av lantbruksprodukterna som såldes på Hötorget var från Roslagen och mycket kom att fraktas med tåget. 1935 var det 4,1 miljoner resande per år.

Roslagbanan gick i bräschen för elektrificeringen. Djursholmsbanan elektrificerades nio år före SJ elektrificerade malmbanan i Norrland och faktiskt några månader innan det blev elspårvagnar i New York! Dessförinnan kördes det med ånglok och på sommaren öppna vagnar - hur passagerarna såg ut efter en tripp kan man ju undra ...

På 1890-talet byggdes en linje mellan östra station och Engelbrektsplan, för de resande som skulle in i staden ...


Östra station
När den byggdes låg stationen - som framgår ovan - verkligen i utkanten av staden, vid Norra gränsesplanaden. Det är den inte idag, granne med Tekniska högskolan ...

De byggnader som stationen består av idag är byggda 1932 i funktionalistisk stil, innan var det idylliska träbyggnader.


Kräftriket
 CM Bellman berättar om sitt favoritvärdshus ”Första torpet” i Kräftriket. I Kräftriket finns en staty av Bellman alldeles vid strandpromenaden. Veterinärhögskolans ligger idag vid Kräftriket, dessa är från 1912 och framåt. Om man från stranden vänder blicken högt upp ses ett mönster av fem vita ugglor i det röda teglet.

Albano
Här låg i början av 1900-talet östra renhållningsstationen för sopor och latrin ...
- ett av Stockholms flugmöten alltså ...

Villa Frescati
Villan är ritad i nyantik stil för Gustav Mauritz Armfeldt, Gustav IIs gunstling. Byggnaden uppfördes 1791-1792. Arkitekt var Louis Jean Desprez.

Stockholms universitet
 Stockholms högskola startades 1878, man ansåg att även huvudstaden skulle ha en högre utbildning - universitetsstatusen kom först 1959. Sedan början av 1970-talet har universiteten mer och mer flyttat till Frescati, tidigare låg många institutioner runt Observatorielunden där man placerat sig redan då Högskolan startade. Från början var Observatoriet i utkanten av staden, men när det blev mer innerstad och universitetet behövde mer lokaler blev det problem. Med förebild från USA, där universiteten låg i camp, universitetsområden utanför städerna och levde eget liv, så gjorde man på liknande sätt här och använde det område där Lantbruksakademin funnits under många år. De nuvarande universitetsbyggnaderna är gjorda i olika etapper och man jagade pengar hela tiden och sökte förbilliga byggnaderna i omgångar, det var inte roligt för arkitekterna som såg sina bidrag förvanskas. Först byggdes de blå husen som var tänkta som en oändlig vägg som mynnade i evigheten, sedan Arrheniuslaboratoriet. Dessa är byggda enligt mekano-principen, där färdiga standarddelar levereras och sätts ihop. 1971, när de första delarna av universitetet flyttade in var det fortfarande en lervälling överallt, bygget var inte klart, landskapet var inte klart, tunnelbana fanns inte, ej heller några affärer eller matställen - mycket missnöje givetvis, som vändes mot den stackars arkitekten - de som egentligen bar skulden till de ständiga nedskärningarna och ändringarna var ju ett antal icke namngivna statstjänstemän... Det dröjde länge innan bibliotek gjordes just p g a pengabrist. Kårhus finns väl fortfarande inte, men ett flertal andra byggnader har sedan tillkommit under årens lopp, t ex Aula Magna.

Skeppsbroöng hette området tidigare. 1814 uppläts det till experimentalfält för Kungliga Lantbruksakademin. Här bedrevs försöksodlingar av spannmål och foderväxter. Klöver odlades för första gången i Sverige just här. Kvar sedan den tiden t ex Bloms hus som var lantbrukslaboratorium och Lantis som användes som museum. Villa Bellona är en kvarvarande professorsvilla - det fanns sju. Den stora poppeln framför Bloms hur är kvar från Exprementfältets dagar, den är nära släkt med vår vanliga asp, men har blivit så stor genom att den flerdubblad genussättning.


Naturhistoriska Riksmuseet
har inte bara dinosaur- och valskelett numera. Här finns Cosmonova, en Omnimax-bio, där bioduken är i 180 graders vinkel och det känns som om man sitter mitt i bioduken.

Lappkärrsberget
Idag ett bostadsområde med många studentlägenheter i närheten av Universitetet. På Lappkärrsberget sköt Karl XII 9 vargar en och samma dag …

Stora lappkärrsberget är ett högt berg och ett av de första som stack upp ur vattnet vid landhöjningen. Under bronsåldern bodde folk på berget och begravde sina döda i gravrösen som fortfarande finns kvar.

Kärret kom till av misstag när studentbostäderna byggdes och är idag en fin fågelsjö.


Witlockska tornet
ligger vid vattnet nära Bergianska. Den användes bl a som domartorn vid hästkapplöpningarna på Brunnsvikens is, vilka bland annat Gustav III lär varit förtjust i.
 
Bergianska trädgården
är Stockholms botaniska trädgård. Det skapades 1759 av Bengt och Peter Johan Bergius (1730-1790) och låg först vid Vasaparken. Professor Wittrock (?) flyttade Bergielund till Brunnsviken 1879 och förvandlade den från fruktträdgård till den botaniska trädgård den är i dag. Här finns bl a Viktoriaväxthuset med mycket exotiska näckrosor och Edvard Andersons växthus med Medelhavsflora.

Ålkistan
Den nuvarande kanalen sprängdes 1863 på initiativ av Karl XV. Den bäck som fanns höll på att slamma igen och Brunnsviken riskerade att förvandlas till en kloak - speciellt med alla sopor som tippades här... Det fanns ett utlopp åt andra hållet tidigare - den rann längs nuvarande Birger Jarlsgatan och rann ut vi Berzeli Park...

Naturens hus
Ute i Frescati i närheten av Naturhistoriska finns både en 4H-gård och Naturens hus. Det är på vägen mot Stora Skuggans Värdshus, som är en trevlig lunchrestaurang. Vill man få en ordentlig promenad fortsätter man över gärderna och ängarna mot Ropsten. Även detta område ingår i Naturstadsparken. Man kommer så småningom förbi de gamla gasklockorna i Ropsten och man kan lätt fortsätta ut på Lidingö, t ex till Millesgården.

Fiskartorpet
var ursprungligen Karl XIs fiskarstuga. Eken som nästan vuxit in i stugan kallas fiskartorpseken. Den användes på 1830-talet av den engelske naturgeografen Charles Lyell för att beräkna landhöjningen.

Loudden
Karl IX jagade lodjur här. Gömt i skogen finns en hundkyrkogård, med gravstenar och allt.

Uggleviken
har beskrivits som Stockholms förnämsta fuktlövskog. Den var tidigare en havsvik men har genom landhöjningen snörts av och blivit ett stort alkärr. En våtmark viktig som yngelplats och spridning för arter som behöver en fuktig miljö. Man kan uppleva lite av djungelkänslan i den frodiga växtligheten utmed ridstigen vid Ugglevikens södra kant. Sätter man på sig stövlar och går in får man givetvis uppleva än mer. Klibbal dominerar och de stora buketterna av ormbunkar skänker en speciell grönska och även kärrbräken är vanlig. Det finns även andra växter som är ovanliga i Stockholmstrakten som rosenpilört, norrlandsstarr coh gullpudra. Här finns också tistron, som är vildväxande svarta vinbär. Fåglar finns det gott om, gärdsmyg, svarthätta, trädgårdssångare och lövsångare.

Kaknästornet
TV-, radio- och telefonmasten kom i drift 1967. Det är en av Skandinaviens högsta byggnader med sina 155 meter. Kring våning 30, 130 m upp finns utsiktsplattform och restaurang. Tittar man upp på tornet när man står på marken ser man att tornet har reliefer av tidig radio- och telegrafutrustning.

Telemuseum
visade telekommunikationens historia, från vårdkasar till dagens världsomspännande digitala telenät. Redan 1853 lades grunden till museets samlingar i Telegrafverkets modellsamling. Museet fann i en f d stallbyggnad för militären i samma hus som Tekniska museet. Tyvärr stängdes det i början av 2003, då den privata sponsorn inte kunde fortsätta med sitt frikostiga bidrag, när konkurrenterna inte bidrog på samma sätt. Staten ansåg inte att det var värt att låta museet över en av de viktigaste uppfinningarna som gjort Sverige känt över världen finnas kvar. På museet fanns unika ting från telefonens barndom och mobiltelefonens utveckling. Någon liten del kommer att kunna visas på Tekniska museet om några år.

Café Borgen 
Här på Drottningberget, satt Karl XIV Johan och tittade på militärövningarna på exercisheden Ladugårdsgärde. När den byggdes var det ett av världens första monteringsfärdiga hus. Arkitekt var Fredrik Blom (1810-1840), som utvecklade monteringsfärdigheten för militära ändamål. Borgen uppfördes 1818 på sex veckor, 'en triumfpaviljong åt nationens segrande hjälte'. Nuvarande byggnad är en kopia på den ursprungliga som brann kring 1977. Café Borgen ligger på höjden på Gärdet, ovanför det stora fältet.

Gärdet
Bostadsområdet Gärdet byggdes på 1930-talet i funktionalistisk stil. Hela området är klassat som riksintressant för kulturminnesvården. Mitt i området ligger den 500 m långa Tessinparken. Parken är symmetrisk uppbyggnad med ekar, syrenhäckar och rosenrabatter och inramas av dubbla kastanjalléer.

På Gärdet samlade Hjalmar Branting sina skaror på första maj. Baron Carl Cederström hade uppvisningar och flög över Gärdet.


Frihamnen, Värtahamnen
Här finns passagerarfartyg som går till Finland, Ryssland och Baltikum. Dessa färjor spyr ut lika mycket avgaser som de 100 000 lastbilar som åker till och från Frihamnen. Här lassas och lossas det för fullt. Idag har även andra verksamheter sina lokaler här, flera av arkiven finns numera här. Här finns också en konsthall.

Stickelbärsvägen
Stockholms stadsmuseum har en museilägenhet i detta hus från 1930-talet. I lägenheten på 42 kvm har tiden stannat 1937 hos fyrabarnsfamiljen Jonasson. Familjen hade fått möjlighet att flytta från den tidigare bostadmisären till lyx som rinnande vatten, badrum, sopnedkast centralvärme. Husen kallades för barnrikehus eller Myrdalshus eftersom behovet av barn som skulle bli vuxna och kunna arbeta var den rikedom familjerna som flyttade in hade. Hit kan vi nu komma och förflytta oss till en svunnen tid – gör det, lägenheten är värd ett besök!

Stadion 
ligger korsningen Valhallavägen och Lidingövägen. Den är byggd i nationalromatisk stil, med Visby ringmur som förebild. Stadion byggdes till 1912 års olympiad i Stockholm.

Lill-Jansskogen
Lill-Jan var en skogsvaktare ...

Hjorthagen
Under vikingatiden var området en ö avskiljt från fastlandet genom Storsundet. På 1100-talet hade sundet grundats upp och den bördiga Storängen bildades. I ett gåvobrev från 1288 donerade Magnus Ladulås området, som då kallades Husarna, till Klara kloster. Namnet kommer från ordet hus i pluralis, vilket antagligen innebär att det fanns flera stora byggnader här, det kan ha varit ladugårdar, men kanske mer troligt befästningsverk som skyddande vattenleden in i Mälaren. I ett brev från mars 1399, framgår att det fanns två byar Husarne och Söderhusarne. Sedan har det under lång tid varit djurpark här, ända från 1500-talet. När gasverket etablerades här på 1890-talet var djurparksperioden över och de hjortar som fanns kvar fördes till Gripsholms kungsgård.

Det var långt för de arbetande på gasverket att ta sig till jobbet och 1896 presenterades en byggnadsplan för den del av Hjorthagen som kallades Jägarberget. Detta var ju egentligen utanför staden och det fanns ingen stadsplan. Första huset, ett trähus med tolv lägenheter, byggdes 1897 på privat initiativ. Därefter blev det fler och fler - det blev en isolerad kåkstad med uteslutande arbetarbefolkning och brukskänsla. Den enda vägen dit slingrade sig uppför det branta berget genom den mörka och risiga Hjorthagsskogen, utan belysning. 1902 öppnade första skolan och barnen slapp gå till fots till folkskolan vid Valhallavägen. 1895 bodde här 86 personer, tio år senare 885. 1906 började spårvägslinje 6 från Stureplan gå till Värtan och i mars 1909 invigdes kyrkan, som byggts trots hjorthagsbornas motstånd. På 1940-talet hade Hjorthagen nära 5 000 invånare och var ett blomstrande samhälle med livligt affärs- och föreningsliv.


Abessinien
är ett bostadsområde i Hjorthagen, byggt 1934-37. Namnet anspelar på något som hände under byggtiden: 1935 angrep Italien Afrikas enda självständiga land, Abessinien, något som upprörde värden över. Gatorna i Abessinien i Hjorthagen har fått namn efter svensk kraftverk, Krångede, Motala m fl. Husen skulle vara billiga och bra, det byggdes 600 lägenheter, mer än hälften tvåor, vilket var normalstandard för en familj. Smala hus, bara 7,6 meter breda, platta tak - ett arbetarområde. Det var dock bostadsrätter och det var uppseendeväckande på den tiden


Ropsten
Namnet kommer sig av att man här vid en sten nära sjökanten ropade efter båt när man skulle ta sig över till Lidingö. Passagerartrafik över Lilla Värtan lär ha pågått sedan 1300-talet. Genom färjetrafiken blev Ropsten en naturlig samlingsplats, värdshuset nådde sin popularitetstopp i slutet av 1700-talet och fanns kvar fram till mitten av 1800-talet. Under senare delen av 1800-talet inringades det tidigare så lantliga Ropsten av tunga industrier, med Värtahamnen och gasverket. För anställda på gasverket skapades ett villaområde med ett tiotal tvåfamiljhus och tillhörande trädgårdar. Vid det gamla färjestället byggdes 1883 en flottbro av timmer mellan Stockholm och Lidingö. 1907 förlängdes spårvagnsnätet ut till Ropsten och härifrån fördes vissa spårvagnar över med båt till Lidingö. Flottbron ersattes 1925 av en stålbro som klarade av den allt tyngre trafiken. De sista idylliska delarna av Ropsten försvann i mitten av 1960-talet, då de gamla gasverksvillorna revs till förmån för en stor trafikapparat och tunnelbanestation och den nya Lidingöbron.


Gasverket
18 december 1853 tändes den första gasgatulyktan i Stockholm, gasen kom från stadens första gasverk som var ett privat företag anlagt vid Klara sjö. Efter några år tog staten tog över produktionen och 1890 började man bygga Värtagasverket där det fanns mer plats än i Klara. I oktober 1893 invigdes Värtaverken av kung Oscar II. I juni 1940 släcktes den sista gasgatulyktan, som stod på Fjällgatan, men gasverket finns kvar, ty än används gas, bl a till spisar. Stadsgasen framställdes ur kol fram till 1972 då  man istället började använda lättbensin.

De flesta av de gamla byggnaderna står kvar. Ferdinand Boberg har ritat många av dessa i sin robusta stil med en mängd utsmyckningar som anspelar på verksamheten. På vardagar dagtid är området öppet och det finns en restaurang. De två gasklockorna från början av 1900-talet står kvar i sin tegelprakt. De används ej som gasklockor längre - vilket de övriga tre gör.  I den gamla urblåsta koks­byggnaden bor bergsuven, ett av de få ställen i Sverige (om jag minns rätt) som bergsuven häckar på.