Kulturholmen! En glesbygd mitt i Stockholm! Kallas ibland första skärgårdsön
och de som bor här har långt till närmsta livsmedelsbutik. Det lär finnas
sju bebodda lägenheter här...
I ett brev från 1432 heter ön Vagnön, Vångsön och ordet vagn stod för väg eller
något ditåt. Både Kristian I och II ankrade upp vid Skeppsholmen när de
gjorde sina försök att inta Stockholm. De byggde tillfälliga broar till Käpplingeön
och Mundön. Johan III och Karl IX hade lusthus här och kunde fly hit från
stadens kvalm. Lusthuset med omgivande trädgård låg antagligen ungefär där
Svensksundsmonumentet står idag. Holmen kallades därför Lustholmen i början av 1600-talet.
Skeppsholmen, egentligen först Nya Skeppsholmen blev namnet då
skeppsbyggeriet flyttade hit från nuvarande Blasieholmen (som då hette
Skeppsholmen)
Från 1617 tog flottan hand mer och mer om ön. På 1640-talet byggdes en
träbro på pålar med vindbrygga och vakter vid landfästena på båda sidor.
Flottan flyttade till Karlskrona 1680 eftersom hamnen där blev isfri
tidigare än i Stockholm, men en ny galärflotta bildades 1715 som
förlades till Skeppsholmen. Efter ryssarnas härjningar i Stockholms
skärgård utökades antalet galärer och fler byggnader byggdes på
Skeppsholmen. Det blev ett så stort varv att det gick tvärs över vattnet
till Djurgården. Militären fanns kvar ända
till 1969. Från
att ha varit helt stängt för vanligt folk öppnades det stegvis från
andra världskriget.
Amiralitetshuset, från 1650, är det äldsta
bevarade huset på ön, och var amiralitetskansli från början. När flottan
flyttade till Karlkrona 1680 blev det sjukhus för att några år senare fyllas
med arkivalier bl a från slottet. I mitten av 1700-talet omvandlades delar
till sädesmagasin medan den andra användes som kasern. I mitten på
1800-talet rustades det förfallna huset upp och fick ett helt annat
utseende, från en anspråkslös byggnad till dagens blickfång. Långa raden byggdes 1699 för att
inhysa Karl XIIs drabanter som skulle flytta från Köping och Arboga till
Skeppsholmen. Det var ont om material och man plockade från slottsbygget och
från slotten i Svartsjö, Nyköping och Eskilstuna. När de två 107 meter långa
huskropparna var klara drog drabanterna ut i krig och hann aldrig flytta in
i de nya kasernerna. Efter att stått tomma i många år, så blev det
fattigstuga och pestsjukhus under pesten 1710. Idag finns bl a Statens kulturråd här.
Moderna museet är resultatet av att
konstsamlingarna som inte fick plats på Nationalmuseum, 1900-talskonsten
flyttades till Exercishuset 1952, sedan har ett nytt hus byggts för
samlingarna och
Arkitektmuseet, som blev statligt 1985, ligger i gamla Excercishuset.
Huset är från 1855 och var gymnastiksal med en stor staty av Karl XIII.
Konsthögskolan har haft lokaler på ön ända sedan 1953, eleverna behövde
passersedel för att komma till skolan. Byggnaden där Östasiatiska museet
finns idag var från början
repslagarbana byggt 1663. När slottet Tre Kronor brann 1697 spred sig
gnistor och eld över vattnet och huset fattade eld. Då var huset härbärge åt
svältande och hemlösa som fanns i Stockholms efter år av missväxt, många av
dessa omkom i branden. Av ruinerna byggdes stall åt Karl XIIs drabanter,
hästarna hann dock inte flytta in förrän de fick uppdrag på annat håll i
Europa, så byggnadens södra del byggdes om för att bli vapenförråd för
galärflottan. Huset är 200 meter långt och har höjts i omgångar, en våning
lades på i mitten av 1800-talet och den del där
Östasiatiska museet idag ligger fick en tredje våning. Östasiatiska är också en utflyttning från Nationalmuseum och har
unika samlingar för att vara Västerlandet. Dessutom är samlingarna inte
stulna eller krigsbyten utan gåvor. Folkkulturcentrum håller
till i gamla minverkstaden och Teater Galeasen i torpedverkstaden. I
Fundamentshusen finns Skeppsholmens Folkhögskola och på
söndagskvällarna Folkmusikhuset. I Årboden vid vattnet finns Skeppsholmens
Hemgård och de har flera fartyg liggande bredvid. Stockholmsbriggen byggs
här.
Skeppsholmskyrkan,
Karl Johans kyrka,
invigdes 1842 och var då till för flottisterna vid den örlogsstation som
fanns på Skeppsholmen. Kyrkan ersatte den 1822 nedbrunna Amiralitetskyrkan som legat på
Blasieholmen. Träkapellet Amiralitetskyrkan hade uppförts redan på
1500-talet och var ganska förfallen när den brann. Skeppsholmskyrkan liknar ingen annan kyrka i Stockholm, kyrkorummet
är runt tydligt inspirerat av Pantheon i Rom. Att det tog 18 år
innan kyrkan äntligen blev klar, berodde på att de
båtsmän som skulle utföra arbetet ständigt tvingades gå från bygget för
att sköta andra göromål för flottan. Kyrkans arkitekt är Fredrik Blom. Skeppsholmens församling
består till stor del av militärer eller fd militärer, oavsett om de bor på
ön eller ej. Kyrkan avsakraliserades 2002 och är inte längre ett
gudstjänstrum.
På utsidan av ön, vid vattnet bakom Konstfack finns
ett litet hus som ser ut som ett lusthus. Här mäts havsvattennivån och
detta rapporteras varannan timme till SMHI.
Det finns två minnesstenar som finns på ön, dels
för Vegas färd över Nordostpassagen och minner om att flottans män
medverkade i forskningen, dels över segern i Svensksund 1790. Björkarna
runt denna sten är från trakten kring Svensksund.
På 1890-talet fanns fortfarande slupskjutsskjulen
kvar, de låg där parkeringen är idag. Riksdagen behövde ett nytt hus och
man funderade på att placera det här, nu hamnade det på Helgeandsholmen
istället.
Kranen nere vid kajen är en styckekran från 1751.
En åttkantig byggnad med stomme av trä och klädd med plåtar av stål. Inuti
finns två tramphjul som när de var fullt bemannade med tjugo starka
båtsmän gav kranen en lyftkraft på mer än sju ton. När den byggdes
ersatte den en äldre kran som havererat efter drygt 100 års användning.
Stycke är ett annat ord för kanon.
Bron mellan Blasieholmen och Skeppsholmen är gjord
av Motala verkstad 1856 och är kulturminnesmärkt, den renoverades 140 år
efter sin tillkomst - den fick vara kvar efter mycket om och men. Det var
givetvis inte den första bron, den första byggdes på 1600-talet