Gamla stan
Geografiskt område
Gamla Stan är Stadsholmen, ön mitt i Stockholm, mellan Söder och Norrmalm. Även Helgeandsholmen räknas hit.
Lite bakgrund
Det vi idag kallar Gamla stan var själva staden och kallades Staden fram till mitten på 1800-talet, då Stockholm växte och stadsdelen började beskrivas, som Staden mellan broarna eller Staden inom broarna. I början av 1900-talet började folk säga Gamla stan, ett namn som stadsdelen fick officiellt först 1980.
Börsen, det gamla rådhuset, ligger vid Stortorget medan kyrkan ligger en bit ifrån torget. Det visar att handeln var viktigare än religionen i staden, som alltså är byggt som en handelsknut.
Stockholm kom redan på 1200-talet att bli en handelsplats av rang. I skydd av muren skedde redan då en omfattande kommers. Bakom murarna växte de ekonomiska förutsättningarna sig starka förutsättningar som blev grunden för det nya Stockholm. Självklart innebar det att lystna blickar kastades mot borgen, slottet, i strömmen. Eftersom 1200-talet var början på en lång period av dynamisk uppgång faller det sig ganska naturligt att anläggningen måste kunna försvaras. På 1200-talet låg vattenlinjen strax nedanför Västerlånggatan, 2 m högre än idag. Väster- och Österlånggatorna låg precis utanför stadsmuren. Man kan se det genom att det bara är ett fåtal gator som går uppåt kullen, i jämförelse med nedåt, som ledde till sjön och de bryggor som då ledde ut i vattnet.
Inflyttningen var ju stor till Stockholm och behovet av mark ökade vartefter. Ön gjordes större av allt avfall som slängdes i vattnet. Detta skedde ända från medeltiden och man höll på alldeles för länge. Det var dock ett effektivt sätt och markytan ökades markant - dock var ju inte marken så stark så den klarade tunga, höga stenhus. Man kan se på husen längs Skeppsbron att de inte är placerade på fast mark, utan på ler- och dyngmark som gör att husen rör sig.
På 1600-talets stormaktstid byggdes det friskt i Gamla stan. Den gamla fästningsanläggningen och stadsmurarna revs eller användes som grund i nya byggnader. Under senare tid har det också grävts i Gamla stan och olika fynd från tidigare århundraden har hittats. 1984 hittade man resterna av Lejontornet vid Lilla Nygatan 5, på den plats där man fann Loheskatten 1937. Den silverrika Loheskatten finns att beskåda på Stadsmuseum.
Stockholm hade stor dragningskraft på befolkningen i landet, trots ständiga smitthärdar. Under hela 1700-talet var invånarantalet konstant kring 45000 (nästan alla bodde i Gamla stan), dödstalen var så stora att i princip byttes hela befolkningen ut under 20-25 år. Det var först i slutet av 1800-talet som staden förändrades och stadsbefolkningen antal ökade i kraft av sig själva och inte tack vare invandring. Idag bor ca 2000 personer på Stadsholmen.
Att uppleva
Baggensgatan,
Beijerska huset, Bollhusparken,
Bondeska palatset, Börshuset,
Gubben och Gummans gård,
Gyldene Freden,
Helvetesgränd, Kornhamnstorg,
Kungliga myntkabinettet,
Kåkbrinken, Köpmangatan,
Medeltidsmuseet, Munkbrotorget,
Mårten Trotzigs gränd,
Norrbro,
Oxenstiernska palatset,
Postmuseum, Prästgatan,
Riksbanken,
Riddarholmen,
Riddarhuset,
Själagården,
Själagårdsgatan.
Slussen, Skeppsbron, Stockholms
slott, St Gertruds kyrka, Stora och Lilla Nygatan,
Stora Hoparegränd,
Storkyrkan, Storkyrkobadet,
Stortorget,
Strömbron,
Strömparterren, Sveriges
Ekonomiska museum, Tessinska palatset,
Tyska kyrkan,
Vindragarna, Västerlånggatan
29, Österlånggatan 28
Riddarhuset och Bondeska palatset
ligger bredvid varandra. Här samlades adeln i sitt hus och i Bondeska palatset samlades bönderna till ståndsriksdagen, när det var fyra ständer som regerade i Sverige. Bönderna hyrde in sig i Bondeska, ty de hade ingen egen lokal. Det var dessutom inte alla bönder som hade rösträtt, bara landets skatte- och kronobönder. Inga bönder över huvudtaget hade tillträde till det sekreta utskottet där utrikespolitiken bestämdes. Kvinnor hade givetvis ingen rösträtt oavsett stånd.
I Riddarhuset gjorde Gustav III sin revolution och på baksidan av Bonderska blev Axel von Fersen ihjälslagen av folket.
Stockholms slott
innehåller ett otal museer och annan kulturhistoria. I Gustav IIIs antikmuseum finns denne kungs antikviteter samlade, stora statyer från det gamla Sydeuropa. I slottsmuseet finns det gamla slottet Tre Kronor (brann 7 maj 1697) delvis finns bevarat. Borgen Tre kronor byggdes på 1200-talet, för att skydda bland annat städerna Sigtuna och Uppsala från fiende. Kvar från det gamla slottet är bara några få rum, yttermurar och fasader av norra längan. P g a ekonomiska brister blev återuppbyggnaden försenad, för att vara helt avsomnad under lång tid. Först 1728 kunde man återuppta slottsbygget.
Figurerna på slottets utsida, syns bäst på Slottsbacken föreställer stora män av sin tid - och de är stora i formatet också uppåt 2,5 m höga. En del av fönstren i slottet är original, de är kvar från 1700-talet och de har blivit tjockare i botten, eftersom glas är en vätska som rinner väldigt långsamt. Slottet har ca 600 rum och är det största i världen som fortfarande används till sitt ursprungliga ändamål – även om inte kungaparet bor där, så har de sina arbetsplatser där.
Sveriges officiella tron finns i Rikssalen på Stockholms slott. Den beställdes till drottning Kristinas kröning 1650. Den är gjord i silver och var en gåva från Magnus Gabriel De la Gardie.
I Lejongården, under Slottsmuren åt Slottsbacken, var det faktiskt lejon en gång i tiden. Man hade t o m djurhetsning: Lejon mot buffel och Lejon mot björn. Detta var i samband med drottning Kristinas kröning, men djurhetsningarna fungerade inget vidare, djuren var ointresserade att slåss.
Det är från slottet som gatunumreringen utgår från. Det lägsta numret på gatan är där gatan är närmast slottet.
Gubben och Gummans gård
De två försänkningarna på båda sidor om Slottsbacken har i vissa sammanhang kallats för Gubbens gård, respektive Gummans gård. Vilken som är vilken är det lite oklart runt och troligen har det ändrats under åren. Barnen som växte upp i Gamla stan lekte på Gummans gård, som var den utanför Livrustkammaren. Gubbens var trafikerad, infart till Österlånggatan. Men under Oscar IIs sista år, kallades det som ligger utanför Livrustkammaren för Gubbens gård, ty kungen gillade promenader men när han blev äldre blev det jobbigt att gå så långt, så han traskade runt utanför Livrustkammaren som då efter honom kallades Gubbens gård
Tessinska palatset
har adress Slottsbacken 4 och uppfördes på 1690-talet av slottsarkitekten Nicodemus Tessin d y som privatbostad åt honom själv, det var i stort sett färdigt 1697, det år då slottet brann. Palatsets läge var perfekt eftersom Tessin utsetts till överintendent för det nya kungliga slott som skulle byggas, något som blev än mer akutellt sedan det gamla brunnit 1697. Tessinska palatset är inspirerat av romerska och franska privatpalats. I paradvåningen har franska konstnärer målat italienska landskap på ett sätt att man tycker sig se ut genom fönster när man ser på väggarna. I trädgården har sneställda gavlar, pelare och häckar placerats så den förfaller vara mycket större än vad den är. En fontän spelar och ger känsla av överdåd, som en teatersen. Med hjälp av illusioner förstärkte Tessin känslan av att man befann sig i Italien. Nicodemus Tessin bodde här under resten av sitt liv, han dog i april 1928. 1772 såldes palatset till Stockholm stad som inrättade det som bostad åt överståthållaren, kungens högsta tjänsteman i Stockholm. När överståthållarämbetet uppgick i länsstyrelsen 1968 blev palatset landshövdingens bostad. Väggar, tak och golv är i original men alla mäbler, ljuskronor och andra inventarier är senare anskaffade för att passa i stil.
Oxenstiernska palatset
Storkyrkobrinken 2. Huset började byggas 1653, men huset blev aldrig klart så någon Oxenstierna kunde flytta in i det. Istället blev det säte för det nybildade Rikets ständers bank (Riksbanken) i slutet av 1600-talet och sedan dess har mest statliga institutioner hållit till här. Varannan våning har små låga fönster, en låg mellanvåning och de andra tre har högt i tak, med paradvåningar. Fasaden är väl bevarad från ursprunglig tid, även gavel- och gårdsfasaderna, det är relativt intakt inomhus också. På andra våningen (en låg våning) vid gaveln mot slottet fanns det första telegrafverket inhyst vid förra sekelskiftet. Härifrån sändes den första telegrammet mellan Stockholm och Uppsala.
Beijerska huset
Storkyrkobrinken 4. På medeltiden låg här två hus, den ena lär Olaus Petri bott i. Dess källare finns bevarad, under den under 1600-talet breddade Storkyrkobrinken. Källaren kan nås från detta hus. Generalpostmästare Johan von Beijer köpte de två husen 1642 och byggde om dem till ett. Huset fungerade som säte för postens förvaltning och var det enda postkontoret i Stockholm. På 1700- och 1800-talen fungerade huset som ett typiskt bostadshus med salubodar i bottenvåningen mot gatan, hantverkarlokaler på gården och bostäder i de övre våningarna. Det speciella med detta hus är att det har en bevarad gårdsmiljö från 1600-talets mitt, med flyglar och gårdshus. Huset är idag sammanlänkat med Oxenstiernska palatset och inrymmer Finansdepartementet.
Storkyrkan
ligger mellan slottet och Stortorget, men inte vid Stortorget vilket visar att Stockholm inte främst var en religiös stad. När prästerna hade del i ståndsriksdagen sammanträdde prästerskapet här i kyrkan. Kyrkan började byggas i slutet av 1200-talet och invigdes 1306. Under medeltiden var det Stockholms enda församlingskyrka, eftersom Riddarholmskyrkan var klosterkyrka. På 1400-talet byggdes kyrkan ut och 1525 hölls här den första mässan på svenska av Olaus Petri. Detta var som en revolution och startskottet för reformationen. I kyrkan finns den äldsta tavlan av Stockholm, Vädersoltavlan, som visar de järtecken som uppenbarade sig på himlen den 20 april 1535, och man ser givetvis också en hel del av den dåvarande staden. 1740 byggdes Storkyrkan om i senbarock och det är det utseendet den har idag.
I kyrkans torn finns den gamla smedjan finns kvar som man får besöka om man går på en tornvisning. Från tornet har man en annorlunda vy över staden. Det var till tornet Christian Tyrann förde de som han ett par dagar senare avrättade i Stockholms blodbad på 1520-talet.
Börshuset
vid Stortorget ritades av Erik Palmstedt och uppfördes 1767-76. Börshuset byggdes på vad som varit nio tomter. På en av dessa hade stadens Rådhus legat. Rådhuset finns omnämnd vid en brand 1419, så redan då fanns ett rådhus här – som brann upp. Även nästa rådhus brann, det var 1458. Det som byggdes därefter fick stå kvar till 1768, då det revs för att den nuvarande byggnaden skulle uppföras. Juridiken fick alltså flytta för finansen... Rådhusfunktionen, borgerskapets sammanträden, flyttade på 1730-talet till Bonderska palatset för att 1915 flytta till den nuvarande byggnaden på Kungsholmen.
Stortorget
är stadens äldsta torg, den fanns redan då staden rymdes här på åskrönet, då låg Väster- och Österlånggatorna utanför staden. Här vid torget ligger inte kyrkan som i vanligt i religiösa städer, här ligger i stället det gamla rådhuset som var vanligt i mer profana och Hansastäder. Mitt på torget byggdes ett pampigt brunnshus när Kåken flyttats. Det var en viktig samlingsplats när man inte hade vatten indraget i bostaden - men denna pump fick inte vem som helst använda, den var reserverad för vissa - gissa vilka...
På Stortorget fanns stadens skampåle, kallad kåken, där kunde man dagligen se gripna och dömda stå bundna utsatta för allmänhetens hån. Bronsfiguren Kopparmatte stod högst upp på kåken från 1600-talet och skampålen flyttades 1773 till nuvarande Norrmalmstorg. Det var i samband med att Börshuset byggdes, så man ville inte ha straffen på detta numera fina torg ...
Stortorget nr 18 och 20 är två medeltida hus med gemensam ingång. De hade samma ägare som samordnade entrén. En trappa upp i huset satt Kristian Tyrann och betraktade avrättningarna i november 1520, stenarna i fasaden lär vara lika många som de som avrättades de två dagarna, vilket lär ha varit runt 90 personer, de flesta rådsmän, adelsmän, borgmästare och deras anhöriga eller folk som råkat befinna sig på fel plats vid fel tillfälle (bl a Gustav Vasas far och Sten Stures hustru Kristina Gyllenstierna och andra som försvarat Stockholm vid belägringen). Om det regnar natten mellan 8 och 9 november, kan man se blodblandat vatten rinna ner i gränderna från Stortorget, precis som under blodbadet.
Bollhusparken
är en liten oas bakom Bollhuset, nuvarande Finska kyrkan. Här finns möjlighet att vila sig under en kaukasisk valnöt och titta på Sveriges antagligen minsta staty.
Kungliga Myntkabinettet, Sveriges Ekonomiska museum
ligger vid norra ingången till Österlånggatan, mittemot slottet. Här finns mycket att se, mynt i massor givetvis i olika format stora som små, men även kunskap hushållsekonomi och världsekonomi. Betalningsmedlens historia berättas på ett lättillgängligt sätt, men ändå så tydligt så det kan vara av intresse för samlare. Intill ligger myntkrogen, där man kan få en dagens för en rimlig kostnad.
Köpmangatan
är nog den enda gata som har kvar sitt ursprungliga namn och
har legat på samma ställe sedan 1300-talet. Ena sidan av husfasaderna
har troligen ursprungligt läge, vilket man kan se om man ser hur krokigt
gatulinjen är. Det fanns brandföreskrifter hur höga husen fick vara och
i vilket material man fick bygga. Köpmannagatanhar Stockholms äldsta
gatunamn, nämndes redan 1323.
Själagårdsgatan
Här fanns en själagård under medeltiden, troligen startade den ca 1420. En själagård var ett sjukhus, ett ålderdomshem som finansierades genom privata donationer. Den som donerade skulle bli omhändertagen när det behövdes, alltså en typ av åldersförsäkring för de som hade råd att donera till själagården. Gustav Vasa avvecklade denna funktion, och gamlingarna och sjuklingarna hamnade i Danvikens hospital tillsammans med de fattiga. Huset blev i stället tryckeri, det kungliga tryckeriet flyttade från Uppsala hit till Själagårdsgatan 13 och här trycktes Gustav Vasas bibel 1541. Själva huset fanns kvar ända till 1933, då det revs.
Gatunamnet ändrades på något sätt och under ungefär 200 år kallades gatan för Skärgårdsgatan, antagligen ursprungligen ett hörfel, eftersom man inte kunde härröra till någon Själagård ...
Stora Hoparegränd 6
1930 upphörde Vindragarämbetet, det sista skrået upphörde, även om den sista vindragaren slutade i yrket 1924. Dragarna var de medeltida transportarbetarna och vindragarna blev eget skrå någon gång runt 1686. Lokalerna där de funnits sedan 1827 finns ännu kvar, nu i Samfundet S:t Eriks ägo. Där bodde ämbetets ålderman med sin familj och där uppdragen delades ut. Vindragaren skulle transportera varorna från kajen till kunderna. Varorna givetvis vin och sprit, men kunde också vara olja och annat flytande. Vindragarna skulle också kontrollera produkten, både kvalitet och alkoholstyrka och viss hantering låg också på dessa herrar, de blandade och kryddade varorna, men hur ingår i skråhemligheterna. Vindragarna var prydligt klädda, hela och rena med stort läderförkläde och välvårdad hår och inget hår i ansiktet, ty det gick inte ihop med att de skulle suga upp dryckerna ur faten med pipetten. Man var 17 personer i arbetslaget och uttrycket "för sjutton gubbar" lär komma från Vindragarna. När Bratt-systemet med statligt alkolholmonopol infördes 1917 så upphörde privat vinimport och därmed underlaget för Vindragarnas arbete.
Österlånggatan
28
är Stockholms äldsta bostadshus. Om man kommer in i huset ser man rester
av stadsmuren som byggdes kring 1250. Vid den tiden fanns inte Österlånggatan
utan det var ett tiotal meter ner till strandkanten. År 1336 omnämns
huset då kung Magnus Eriksson skänker huset till Johanniterorden, för
att få dem att komma till Stockholm från Eskilstuna. Munkarna kom,
startade sitt kloster och drev härbärge, som den välgörenhetsorganisation
de var. Idag kallas huset ibland för Papisthuset, som är ett skällsord
för katolik. Detta då Sigismund startade en katolsk kyrka här i samband
med att han blev kung år 1592. Under senare år ha huset mer och mer
blivit ett vanligt bostadshus med produktion av olika slag i undervåningen.
Den Gyldene Freden
På Österlånggatan 51 uppfördes i början av 1720-talet ett stenhus, På baksidan av huset öppnade vinskänken Petter Hellberg 1722 en vinkällare, som han döpte till Den Gyldene Freden efter den fred som slutits mellan Sverige och Ryssland i finska Nystad året innan. Skylten till denna, en av Stockholms finaste krogar, har en krans av vinblad och druvor vilket signalerar källarens höga status. På 1760-talet var Carl Michael Bellman en ofta sedd gäst, han jobbade ju i Tullhuset i kvarteret. På 1800-talet var krogen en mötesplats för de grosshandlare som gjorde affärer på Skeppsbron, då var det också hotell här, Hotel Freden. 1899 bestämde det nybildade sällskapet Bellmans minne att de skulle hålla sina möten här. Bland sällskapets medlemmar fanns Anders Zorn, som 1919 räddade krogen från nedläggning, genom att köpa huset, han såg dessutom till att restauranglokalerna återställdes till sin 1700-talsatmosfär och testamenterade huset till Svenska akademin. Även senare kulturpersoner har rört sig i lokalerna, Evert Taube är en av dem.
Storkyrkobadet
Vid Tyska Brunnsplan ligger stadsholmens badhus. Här simmar man under medeltida valv. Man duschar i de gamla karen, där skolbarnen fick bada, i brist på tvättmöjligheter hemma.
Tyska kyrkan
Här fanns tidigarre Sankta Gertruds gillestuga som grundades av tyska köpmän på 1300-talet. På 1580-talet byggdes gillestugan om till kapell och på 1610-talet blev det en kyrka. 1642 var kyrkan klar för invigning. Dagens torn tillkom på 1880-talet. Det fanns en stor tysk befolkning i Stockholm förr, många var så inflytelserika att man i stadslagen skrev in att minst hälften av ledamöterna i stadens fullmäktige måste vara svenskar.
Baggensgatan
Om man går in vid Tessinska palatset (Landshövdingens residens) mittemot slottet så kommer man på Bollhusgränd och vidare till Baggensgatan. Gatan gick just innanför stadsmuren och har delvis kvar sin ursprungliga sträckning. En överraskning möter en bit in, då det helt plötsligt dyker upp 1950-tals hyreshus med balkonger och med en liten park mot gatan, det är äldreboende i kyrkans regi.
Kåkbrinken
har fått sitt namn efter Kåken (fängelset) som låg vid Stortorget i början
av gränden. Kåken finns omnämnd redan år 1477 och var väl mer benämning på
skampålen i början. Vid skampålen fick brottslingar utstå folkets spott
och spe (rent fysiskt också).
Prästgatan
är en av Stockholms äldsta gator, strax utanför den
löpte den första stadsmuren från 1200-talet. Det var en parallellgata till
Västerlånggatan, som låg utanför staden och stadsmuren. Gatan fick sitt
nuvarande namn på 1500-talet efter de små bostadshus för Storkyrkans präster
som byggdes här. 1718 revs prästernas hus och ett större uppfördes på
Prästgatan 18. I mitten av 1700-talet delades gatan. Den södra delen fick
namnet Tyska Prästgatan, då präster i Tyska kyrkan bosatt sig här och norra
delen kallades Svenska Prästgatan. 1885 förlängdes gatan och var återigen en
gata. I norr förvandlades den gatstump som hade namnet Helvetesgränd till
Prästgatan. Det var på denna lilla gatstump bödeln bodde fram till en bit in
på 1500-talet, om det nu var det som gav namnet eller det faktum att den låg
på norrsidan, som ju av tradition är den onda sidan, där självspillingar
och odöpta begravdes, åt norr där man inte hade fönster, där det var
kallt och skuggigt..
Vid tyska stallplan syns i gatläggningen hur Dominikanermunkarnas kloster var beläget. Stadens smalaste gata, Mårten Trotzigs gränd, leder ner till Västerlånggatan. I huset i hörnet mot gränden, Prästgatan 39 föddes Carl Larsson.
Mårten Trotzigs gränd
Gränden ligger mellan Prästgatan och Västerlånggatan i närheten av Järntorget. Det är staden smalaste gata/gränd som på vissa ställen bara är 90 cm bred, man kan alltså sträcka ut armarna och nå husväggarna på båda sidorna samtidigt.
Riksbankshuset
1668 skapades ”Riksens ständers bank”, nuvarande Riksbanken, som är världens äldsta existerande centralbank (grundad 26 år före Bank of England) Bankens första hus står ännu kvar vid Järntorget i Gamla stan. Efter en tid blev det första huset för litet, så man övertog huset bredvid. För att man skulle slippa bära de nytryckta sedlarna i gatunivå byggdes en inbyggd bro en bra bit upp i husen. Denna bro finns fortfarande kvar.
Västerlånggatan
29
finns en medeltida fasad kvar. Andra våningen har den gamla gotiska fasaden
kvar, man hittade den för inte så länge sedan vid en renovering. Huset är
från 1390-talet och ombyggt på 1600-talet, 1780-talet och 1889. Vid den
sista ombyggnaden tillkom de stora skyltfönstren med gjutjärnskolonner.
Stora
och Lilla Nygatan
Efter den stora branden på 1600-talet, sattes en ny standard och därmed
blev kvarteren runt Nygatorna Stockholms första rätvinkliga kvarter.
Makthavare har vid ett flertal tillfällen sedan dess lekt med tanken att
riva resten av Gamla Stan för att återuppbygga den i modernare skick.
Postmuseum
finns på Lilla Nygatan 6. Posten köpte detta hus 1720 och ända fram till 1869 fanns här Stockholms enda postkontor. 1906 blev det museum i några rum, idag är hela huset museum. Huset är byggt på 1600-talet.
Kornhamnstorg
och Munkbrotorget
På torgen i Gamla stan, bedrevs torghandel redan på 1200-talet.
Befolkningen runt om staden kom in hit och sålde sina varor, i viss mån
direkt från båtarna.
Vid Munkbron låg ett av stadens Flugmöten, dvs flugorna som samlades kring stadens kökkenmödding, sophög, avfallshög. Stanken låg stark över staden långt in på 1800-talet.
Trafikleden som går längs Munkbron och Riddarholmen hette under en tid Slingerbulten eller Slingerbultleden. Tyvärr försvann namnet i slutet av 1970-talet.
Slussen
1642 började man bygga den första slussen och fem år senare var den klar, Drottning Kristians sluss. Innan hade fartygen fått halas och vinschats genom en båtränna. År 1755 invigdes nästa sluss, som var konstruerad av Christopher Polhem och byggd av honom själv, men avslutningen gjordes av sonen Gabriel. År 1850 var det dax för nästa sluss, som var ritad av Nils Ericson. Polhems slusskanal lät man vara kvar för avtappning vid högvatten. Mindre än femti år senare pratades det om att modernisera och göra ännu en ny sluss, men det dröjde och först 1935 invigdes den nuvarande Slussen, men själva båtslussen är fortfarande Karl Johans-slussen från 1850. I mellantiden hann biltrafiken och spårvagnar införas och dessutom Hammarbyslussen som avlastade den här slussen.
Trafikkarusellen Slussen ser ut som en treklöver från ovan. När man kör i den kan det vara lite kaotiskt och lokalsinnet sätts lätt ur spel. Om man ska ta sig från Hornsgatan till Stadsgårddkajen måste man ta sig igenom alla tre snurrorna. 1967 när vi bytte från vänster- till högertrafik konstaterade att man inte behövde göra något åt Slussens karusell, eftersom snurrorna fungerade lika bra åt båda hållen. Innan Västerbron var klar, 1935, var Slussen den enda förbindelsen mellan Stockholms norra och södra del. Det var en trång sektor och gick under beteckningen ”Slussen-eländet”. 1930 tillsattes en kommitté för att lösa eländet men det krävde många års tänkande innan man hittade en vettig lösning. 1935 invigdes trafikkarusellen för både bilar, bussar, förortståg, båtar med Slussen och fotgängare av Gustav V. Slussen har diskuterats många gånger, än står den kvar – sakta sjunkande under sin egen tyngd. Det pratas ständigt om att man måste göra något, men ...
På 1950-60-talen var det Slussens mest utnyttjade tid, då var det runt 80 000 fordon per dygn som passerade!
Det står en staty på Gamla stan-sidan av slussen. Den föreställer den förste Bernadotte-kungen Karl XIV Johan. Statyn beställdes av hans son Oscar I. Det var skulptören Bengt Fogelberg som fick uppdraget och han ville framställa kungen som fältherre på slagfältet, medan Oscar I ville se fadern med den rätta dräkten, "med den otäcka hatten" och fältmarskalksstav i handen. Statyn göts i München och invigdes 1854. Då stod den på andra sidan torget och Karl Johann var på väg in till stan, slottet. Vid ombyggnationen av Slussen 1935 fick han flytta sig till nyvarande plats och verkar vara på väg ut från stan istället.